Sveriges Fiskevattenägareförbund har yttrat sig över Havs- och vattenmyndighetens förslag till hanteringsprogram för signalkräfta. Här följer en sammanfattning av vårt remissvar:
Vår utgångspunkt är att hanteringsprogrammet ska leva upp till regeringens och myndigheternas utfästelser om att signalkräftan får ett fullgott undantag från unionslistningen. Det innebär att signalkräftan även fortsättningsvis ska kunna nyttjas och utvecklas som den synnerligen betydelsefulla kommersiella och kulturella resurs den är för landsbygdens enskilda fiskerättsägare och företagare. EU-förordningen får inte bli en förevändning för att försvåra och begränsa fiske och handel med signalkräftor. I grunden tycker vi att nuvarande svenska bestämmelser (hanteringsåtgärder) är fullt tillräckliga. Vi anser att kraftsamlingen för att skydda flodkräftan i huvudsak måste riktas på information och efterlevnad av befintliga regler, samt en översyn och begränsning av allmänhetens fria kräftfiske i Vättern.
Vi avstyrker bestämt det totalstopp för förstärkningsutsättningar som deklareras i hanteringsprogrammet. Att förbjuda förstärkningsutsättningar i vatten med legala bestånd av signalkräfta leder enbart till att en värdefull landsbygdsresurs läggs i träda. Det är heller inte till någon som helst nytta i ansträngningarna att skydda och bevara flodkräftavatten. Förstärkningsutsättningar måste vara möjliga i legalt etablerade signalkräftavatten inom ramen för hanteringsprogrammet. Fortsatta dispensmöjligheter borgar för att hanteringsprogrammet i sin helhet kan vinna acceptans och förståelse hos landsbygdens fiskevattenägare.
Vi tillstyrker att det ska finnas en nordlig gräns för hanteringsområdet med tillägget att denna gräns måste utsträckas så att hanteringsområdet inkluderar de legala signalkräftabestånden i Gästrikland.
Vi anser att innebörden av ett kräftpestsmittat område bör definieras i samband med att kraven om inrättande skärps. Områden med legala bestånd av signalkräfta ska inte kunna förklaras vara kräftpestsmittade. Enbart områden med flodkräfta som drabbas av akut kräftpestutbrott ska kunna förklaras kräftpestsmittade. Vidare måste skyddsområden för flodkräfta vara grundligt underbyggda och lokalt förankrade då de inrättas.
Vi tillstyrker ett transportförbud av okokta signalkräftor in i zoner där det finns större sammanhängande områden med flodkräfta. Olika begrepp används i sammanhanget där vi anser att formuleringen kräftorna ska hållas i sluten förvaring är mer relevant än i slutet kärl.
Vi bedömer de föreslagna bestämmelserna om försäljning av okokta kräftor som acceptabla. Vi motsätter oss dock generellt bestämmelser som begränsar möjligheten att sälja levande konsumtionskräftor. Denna försäljning är en del av en etablerad kräftnäring. En konstruktivare väg är att istället ställa krav på att kunden informeras om risker med signalkräftor vid försäljning av levande kräftor.
Vi bedömer den beskrivna hanteringen av okokta signalkräftor som överensstämmande med förfarandet vid ett traditionsenligt fiske efter signalkräfta. Vi förutsätter att hanteringen inkluderar transport inom ramen för försäljning av okokta signalkräftor då fisket skett med stöd av personlig fiskelicens och fiske i näringsverksamhet med stöd av enskild fiskerätt. Om så inte är fallet måste det tydliggöras i lagstiftningen att undantaget även inkluderar transport inom ramen för en sådan försäljning. Vi förordar bestämt en fortsatt dispensmöjlighet för förstärkningsutsättningar av legala bestånd av signalkräfta varför det i lagstiftningen också måste öppnas upp för transporter i detta syfte.
Vi förutsätter att extensiva kräftdammar betraktas på samma sätt som naturvatten vid tolkning av EU-förordningens bestämmelser.
Vi upplever det som tillfredsställande att försäljning och upplåtelser av fritidsupplevelser i fiskerättsägares regi medger hantering av okokta signalkräftor. I detta tolkar vi förstås in att fiskevårdsområdesföreningar m.fl. förvaltare av enskilda fiskevatten även fortsättningsvis kan upplåta fiske efter signalkräfta med tillhörande hantering av okokta signalkräftor. Den enda hanteringsåtgärd som vi utifrån förslaget kan se är kopplad till upplåtelsen är att de okokta signalkräftorna måste vara längre än 10 cm.
Vi tillstyrker begränsningen av allmänhetens fria kräftfiske på allmänt vatten i Vättern från fem till två helger. Vi ser helst att allmänhetens fria kräftfiske i Vättern avvecklas helt. En sådan avveckling är den i särklass mest relevanta åtgärden för att hindra spridning av kräftpest och leva upp till EU-förordningen.
Under avsnittet användas eller utbytas finns en förslagsformulering som kan uttydas att det ska införas ett generellt minimimått på 10 cm för signalkräftor och att detta minimimått ska gälla även om kräftorna inte bjuds ut till försäljning. Vi motsätter oss detta och menar att ett sådant minimimått enbart är relevant vid försäljning av okokta signalkräftor, samt vid fritidsfiskeupplåtelser och i regleringen av allmänhetens fria fiske i Vättern. Något förslag om en generell reglering av minimimått i lagstiftningen redovisas ej heller i programmet.
Slutligen påpekar vi att hanteringsprogrammets beskrivning av kräftfiskenäringen är ofullständig och delvis missvisande. Avsnitten ger ingen rättvis bild av signalkräftans stora betydelse för svensk landsbygd och landsbygdsföretagande. Vi levererar därför förslag till komplettering av dessa avsnitt. Det är stora landsbygdsvärden som står på spel till följd av signalkräftans listning.
Hela vårt remissyttrande finns här nedan som pdf.
