Vid årsskiftet införde Fiskeriverket ytterligare restriktioner kring ålfisket. Efter synpunkter från Fiskevattenägareförbundet kvarstår dock möjligheten att fiska ål ovanför tredje vandringshindret. Här följer förbundets remissvar i sin helhet.
Förslag om reglering av fiske efter ål. Sveriges Fiskevattenägareförbund har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade förslag och vill härmed anföra följande.
Sammanfattning Fiskevattenägareförbundet avstyrker ålfiskeförbud i de sötvatten som idag är undantagna enligt bil 6. Först när vandringshindren och kraftverken är åtgärdade kan ett fiskeförbud få någon reell betydelse för mängden utvandrande lekålar.
Förbundet understryker också att ålplanen innebär ett mycket stort ingrepp i det småskaliga fisket, en levande skärgård och i fiskekulturen både i sötvatten och längs kusten, och vi konstaterar att staten själv inte levde upp till sina åtaganden i ålplanen 2010. Det skadar ålplanens trovärdighet.
Bakgrund Inflödet av ålyngel till Europa med golfströmmen från Sargassohavet har minskat av hittills okända orsaker. Jämfört med för några decennier sedan anländer nu bara några enstaka procent av mängden yngel.
Kopplingen mellan mängden återvandrande lekål från Europa och den kraftiga minskningen av yngel till kontinenten är heller inte klarlagd, men forskarna anser att det finns ett samband.
EU:s och de berörda medlemsstaternas ålplaner bygger på detta samband och en försiktighetsprincip.
Samtidigt finns fortfarande relativt gott om ål kvar i svenska sjöar och kustområden. Att fortsätta att kraftigt begränsa ålfisket i insjöar och på ostkusten kan te sig som en dyrköpt uppoffring i förhållande till vad man egentligen uppnår med begränsningen.
Ålplanen Den svenska ålplanen är uppbyggd på tre ben: att begränsa fisket, att underlätta passagerna förbi kraftverken och att sätta ut ålyngel för rekrytering av framtida vandringsålar.
Begränsningen av fisket sker med dekret och föreskrifter under perioden 2007 till 2013 och syftar till att minska fångsterna med drygt 60 procent. Kostnaden läggs på fiskevattenägarna och yrkesfisket.
Ökad överlevnad förbi kraftverken ska ske med frivilliga åtgärder, bekostade av kraftbolagen. Försök och forskning sker i några vattendrag, bland annat Ätran. Hur omfattande åtagandet och åtgärderna blir på sikt, eller kostar, är oklart.
Statens kostnad för ålplanen är i huvudsak att, med stöd av EU, finansiera utsättningarna av yngel. 2010 skulle 2,5 miljoner yngel ha satts ut enligt den ursprungliga planen, men bara 1,3 miljoner yngel finansierades med statliga medel (plus privat finansiering av 0,6 miljoner). Staten lever alltså inte upp till sin egen plan.
Samtidigt som Fiskeriverket kräver stora uppoffringar av fiskevattenägare och yrkesfiskare tar man alltså inte ålplanen på större allvar än att man kan dra ner på sina egna åtaganden i ålplanen. Det minskar trovärdigheten i bedömningen av allvaret med ålens situation.
Föreslagna åtgärder De föreslagna förvaltningsåtgärderna för ålfisket 2011 ingår i planen för att nå målet 2013. Med utgångspunkt i att målet ska uppnås till varje pris, och att fisket och alla andra parter verkligen tar sitt ansvar, så är det svårt att kritisera enskilda åtgärder. Det vi kan konstatera är att priset för ålplanen är mycket, kanske orimligt, högt för den småskaliga fiskenäringen, för en levande skärgård och för fiskekulturen både i sötvatten och på kusten.
Dock motsätter vi oss bestämt en åtgärd i förslaget: att fisket i sötvatten enligt bilaga 6 också ska upphöra. I insjöar som har tre kraftverk eller andra vandringshinder på vattnets väg till havet är ett fiskestopp av försumbar betydelse för produktionen av lekålar, därför att ålarna dör av andra skäl. I många fall har fiskevårdsområden och fiskevattenägare dessutom själva bekostat ålutsättningar under många år.
Där borde tågordningen och bevisbördan vara den omvända. Först när passagerna förbi kraftverkens och vandringshindren har åtgärdats i båda riktningarna, och bedömts som fruktbara, är det meningsfullt att sjön omfattas av ett fiskeförbud.
Vi avstyrker alltså åtgärden att förbjuda ålfiske i sötvatten där det förekommer minst tre vandringshinder till havet, de vatten som idag omfattas av bilaga 6 i FIFS 1004:37.
Med vänlig hälsning
SVERIGES FISKEVATTENÄGAREFÖRBUND
Lars Wiström, ordförande
lars@vattenagarna.se 070-321 05 35
Lars Krögerström, handläggare
Lars.krogerstrom@vetenskapsjournalisterna.se 
